Mer sånt här, tack.
Jag önskar mig tid nu. Efter mitt duracellkaninrace som faktiskt varat i flera månader behöver jag lite tid till mig själv.
Och om tid inte går att köpa för pengar så önskar jag mig något som känns som långsamt, som fortplantar sig i alla nervtrådar och hittar fram.
Kanske en resa till Rom där jag planlöst flanerar mellan historiska monument med tiden, den allomfattande, som en snäll bris i håret. Eller varför inte en helg på Österlen? Jag och Engelsmannen bland höstlöven eller framför brasan, ätandes för fet mat, drickandes för dyrt vin.
Jag kan sträcka mig till en ansiktsbehandling, jag är ju av naturen väldigt oknusslig. En quick fix i sammanhanget som kanske till och med lyckas med konststycket att vrida tiden tillbaka genom att släta ut några rynkor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar