Nu eller aldrig

Det är höst.
Vi ska flytta till ny bostad.
Jag har en ny väska.

Tre uppenbara chanser att äntligen blir den där ordningsamma personen man misstänker gömmer sig någonstans långt därinne.

Tänk hösten med sina långa hemmakvällar, som gjorda för att avsluta påbörjade sömnadsprojekt eller för att ta itu med alla hemsläpade sommarloppisfynd.

Tänk en flytt med sina möjligheter att äntligen rensa ur, ge bort, kasta (och köpa nytt!)

Tänk en ny väska med sina många fack som bara väntar på att fyllas med vackra block, uppdaterade kalendrar och nya, vassa pennor.

Nu tar jag bloggpaus för att ägna mig åt att omsätta mina egna flyttips i praktiken och bereder samtidigt plats för Hanna, som ska blogga om vägen till bb, bebis och bröllop. Efter henne kommer norrlandsstudenten Anders tillbaka.

Vi ses om ett par veckor igen. Då är vi nyinflyttade!

Vad är väl en charterresa till solen?

Idag åker mina föräldrar, min syster och ytterligare tio släktingar till Turkiet för en veckas sol och det finns ingenstans jag hellre vill vara än att vara där med dem, tillsammans med Engelsmannen och Lilla H (på en solstol med en sangria i handen).
Jag är av naturen en sån där åsiktsbenägen person som dissar charter till förmån för storstadssemestrar (hur kul är det att ligga vid poolen tillsammans med en massa andra svenskar) och som avfärdar all-inclusiveresor med uttryck som ”dåligt för lokalbefolkningen” och ”vem vill äta på samma ställe en hel vecka?”
Men sedan Lilla H kom har något förändrats. Vi springer i 120 för jämnan och när jag är ledig vill jag vara ledig. Jag hinner inte leta hotell själv och jag orkar inte upptäcka byar ”långt från turistorterna”. Om sanningen ska fram vill jag knappt bestämma vad jag ska äta själv, goddammit.
En resa nu hade suttit som hand i handske. Men kanske till våren om gud vill och räntorna ligger kvar.

Flyttfågel

Det blev fem och ett halvt år i huset och det är det i särklass längsta jag bott någonstans sedan jag flyttade hemifrån 1994.Jag gillar att flytta och reslust, studier, praktikplatser, kärlek, avslutad kärlek, andrahandskontrakt, jobb och säkert en del annat har fått mig att byta bostad i runda slängar 20 gånger. Och jag har lärt mig en del på vägen.

1. Rensa ur innan flytten. Inför flyttar råder det nästan alltid tidsbrist, där har jag aldrig lyckats komma på några knep, men försök ändå lägga tid på att ge bort kläder du inte använder, tömma pärmar på papper du inte längre behöver etc. Det är aptråkigt att behöva stå och packa upp ”fula” grejer på nya stället.

2. Var noga med adressändringen. En gång nådde en räkning från adressändring nästan ända fram till Inkasso. Orsak? De hade skickat påminnelserna till den gamla adressen… öööhhh.

3. Ta hjälp med städningen av gamla lägenheten. Jaha då var allt klart då, tänker du när du fått in den sista flyttkartongen och skruvat i några glödlampor så att du ser att borsta tänderna. Nej, just det ja, den gamla lyan ska ju skrubbas ur. Fy vad tråkigt det är att frosta av en frys när allt man vill göra är att planera inflyttningsfesten.

4. Ha alltid en viktigt-väska där du slänger ner nycklar, viktiga papper du behöver första dagarna efter flytten, klädombyte, blöjor och välling (om du har bebis), tepåsar (om du har en Engelsman) med mera. Det är supersvårt att hitta något de första timmarna efter en flytt oavsett hur noga du märkt dina lådor.

5. Använd riktiga flyttlådor. Papperskassar kan tyckas vara ett okej alternativ men de går inte att stapla och tar därför alldeles för stor golvyta, de går heller inte att märka och dessutom går saker mycket lättare sönder.

Dream on, baby

Jag fortsätter på gårdagens tema: Tänk om jag faktiskt blev sådär verkligt rik. Jätterik. Biljonär! Vad skulle jag egentligen göra med slantarna? Jo, jag skulle:
Resa mer. Jobba mindre. Sova längre. Äta dyrare. Sikta högre.

Och kanske köpa ett hus med pool. Vid Medelhavet.

Saker jag lärt mig men aldrig kommer att förstå

Bilen – ett av vuxen-ekonomins alla svarta hål.

I helgen var jag på examensfest. Marie är färdig ekonom så det hurrade och skålade vi för. Fast allra mest hurrade vi för att hon lyckats med sin examen samtidigt som hon jobbar som VD och är tvåbarnsmor. Hurra upphöjt till hundra.

Själv tog jag examen för åtta år sedan och det har varit bra år. Om jag på examensdagen hade kunnat se åtta år framåt i tiden hade jag varit nöjd. En av bilderna i kristallkulan hade dock gjort mig förvånad. Jag minns att jag som student med en "inkomst" på 7000 kronor i månaden trodde att jag skulle ha råd med nästintill allt jag önskade mig när jag väl började jobba. Av någon outgrundlig anledning har det inte blivit riktigt så och jag tycker på allvar att det är ett av livets stora mysterier.

Med blått mod

Helgen hos mina föräldrar avlöpte utan större incidenter. Annat var det vid förra besöket.

- Nej men vad gör du? Det vet du ju att man inte målar på TV:n!!
- Titta mamma, han är helt blå!
- Jag blir riktigt ledsen när du gör så.
- Var inte ledsen mamma, det var inte ditt fel.