Någon författare blir jag aldrig ty jag saknar självdisciplin och bärande idéer. Och talangen räcker nog inte heller längre än till ett par – tre sidor. Max.
Och det känns helt okej.
Det brukar sägas att svenskarna är ett sjungande folk. Men att döma av antalet aktiva bloggare (ca 60 000) är vi också ett skrivande folk.
Jag har förstått att det i många svenska hjärtan finns en dröm om att få en bok utgiven. Om det vittnar till exempel förlagen som får in fler manuskript för varje år.
När jag växte upp var det en lite äldre kille som tryckte upp en egen bok som han sedan distribuerade i bekantskapskretsen. Det tyckte vi var lite lagom galet: Så egenkärt, så icke förenligt med Jante.
Men det var då, i början på 90-talet. Idag kan den som har en slant över ställa sitt eget epos mellan Dostojevskij och Marian Keyes i bokhyllan med hjälp av självpubliceringsförlag, typ Vulkan och Recito. Och varför inte bli din egen lyckas smed?
Idag besöker jag underbara Bokmässan för att insupa lite litterär flärd. Men mest för att plocka på mig gratisprover och billiga böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar